Dag fem

Nästan samma rutin som övriga mornar. Jag går upp före Felix, duschar och går ner till Broadway och bloggar. Imorse träffade jag en man på Broadway som var med på livevideo. När jag var klar gick jag tillbaka och hämtade Felix. 

Vi köpte en varsin bagle med jalapeno creemcheese och en bit sockerkaka på ”Absolute Bagles” som ligger alldeles där vi bor. Vi köpte en varsin cappucino och en liten förpackning med kakor med aprikosklet i. Kletig aprikosröra alltså. Aprikosklet såg så konstigt ut att jag blev tvungen att förtydliga. Det köpte vi på vår livsmedelsaffär. Sedan satte vi oss mitt på Broadway där jag brukar sitta och blogga och åt frukost. Sockerkakan och kakorna sparade vi till vår dagspromenad. Vi gick sedan upp till Amsterdam av och gick till den stora katedralen däruppe. 109 gatan typ. 

Det är värdens största katedral för övrig och den heter Cathedral of St John the divine. 

När vi tagit några bilder av den gick vi till Central park west för att ta tunnelbana till High street I Brooklyn. Det är lämpligt att åka till den stationen om man vill gå Brooklyn bridge med Manhattan som utsikt under promenaden. Det ville vi. Jag har skrivit några ”walking tours” till mina vänner och Brooklyn bridge är en sådan. Nu fick jag chans att kontrollera så att den stämmer i verkligheten vilket den inte gjorde. De har byggt en del och när jag skrivit ner dem har jag utgått från Google earth och gått i datorn. Google earth visar ju bilvägen men i det här fallet blir det en bättre promenad om man går de gångbanor som finns.

Vi gick i Brooklyn bridge park och tittade på Manhattans skyline. Sedan satte vi oss och åt sockerkaka och kakor. 

Vi gick också till korsningen Washington st och Front st för att se the Empire state building mellan benen på Manhattan bridge. En känd vy.

Under Brooklynturen pratade Felix som Morran i ”Morran och Tobias” i ett kör och det lät jättelikt.

Vi gick över bron och satte oss i City hall park och väntade på Ivar.

Franklin behövde också vila lite. 

Sedan åkte vi tre upp till 54:th st och 3:rd av där det skulle vara en Street-fair. När vi kom dit började det regna men det var ingen fara. Paraplyet var uppe i ca fem minuter.

Det fanns mycket god mat i flera food trucks och Felix och jag åt Philly Steak. Ivar åt jerk chicken med ris och bönor. 

När vi ätit åkte vi buss över till 9:th av och bytte till en annan buss som skulle ta oss ner till 34:th st där The High line slutar i norr. Vi började gå söderut men ganska snart var Felix och jag så kissnödiga att vi var tvungna att gå ner i marknivå och låna toaletten på en restaurang. Vi hade gått över halva highlinen då men inte kunnat njuta av promenaden. Vi bara tittade om det skulle dyka upp toaletter runt nästa hörn. När vi kissat och kom upp igen dök det ju upp toaletter runt nästa hörn förstås. 

När vi gått hela gick vi tillbaka hela igen men nu på ett mycket ledigare sätt och vi hade tid att titta på utsikten. Vi gick 10:th av norrut mot 42:ndra gatan. Felix och jag skulle på konsert på BB Kings bluesclud kl 19:30 och se ”Slam Allen”, en gitarrist som spelat med munspelaren James Cotton. Vi vek av 10:de avenyn och gick 45:te gatan mot Broadway. 

När vi nästan var där tappade Felix sin iPhone så skärmen gick i tusen bitar. Det var inte bra men för Felix var det hemskt. Han som alltid är så noga med sina saker. Jag försäkrade honom om att vi löser det redan imorgon, Det är inga problem. Det är sådant som händer. 

Vi skildes från Ivar och gick in till konsrten. Vi fick bord i mitten nära scenen så det kändes bra. Särskilt när vi fick in vår beställning av Buffalo hot wings. Bandet kom upp på scenen och började spela. Volymen var alldeles för hög och det smårtade till i mitt vänstra öra. Jag blev jätteorolig för Felix öron och fick nästan panik när jag satt med fingrarna fulla av hot-sause och var tvungen att börja leta i ryggsäcken efter hörselproppar. Jag försåg Felix med proppar och satte sedan i på mig själv. Då blev det bättre förstås. 

Slam Allen var en spexare och han spexade hellre än att spela gitarr. Han spelade två låtar och hans gitarrsolon var inte bra. Han spelade falskt och försökte spela snabbare än han kunde. Det var faktiskt bedrövligt stundtals. Publiken sker av glädje och visste inte till sig. De tyckte det var jättebra. När vi ätit klart tog jag med mig Felix längs bak i lokalen där ljudnivån var något lägre. Mr Allen var då nere och kramade kvinnor i publiken och sjöng texter som han hittade på allt eftersom. Kvinnorna var överlyckliga och männen stod och filmade och fotograferade. Vilken jävla pajas. Vi betalade och gick. 

Vi var fruktansvärt slitna efter denna långa dag också och ville bara hem. Gud så skönt det var att komma in på rummet och klä av sig och sätta på AC:n och TV:n.